Årstidspsalmer från Åland

1985 skrevs ”Sommarpsalm från Åland”, först i sviten Årstidspsalmer från Åland, med text av Göran Andersson och musik av Knut Grüssner. Sommarpsalmen följdes av ytterligare tre psalmer, en för varje årstid, under tiden fram till 1992. Psalmerna skrevs för kören vid Godby högstadieskola, som sjöng dem först, men de spred sig snabbt runt om på Åland och snart även utanför land¬skapet, både till finska fastlandet och till Sverige.
Psalmsviten gavs ut 1996,1 och enskilda psalmer har dessutom getts ut i olika samlingar. Hela sviten har spelats in på skiva och DVD av den åländska kören Cantilena, dels i körsättning, dels som unison sång till orgel. Finlands svenska sång- och musikförbund har aviserat utgivning av ett häfte med års-tidspsalmerna samt ytterligare några sånger. 2
Göran Andersson och Knut Grüssner har samarbetat sedan mitten av 1970-talet och skriver för många olika sammanhang, förutom för skola och kyrka även för grupper som Visans vänner och Spelmansgillet på Åland. Grüssner menar att det länge rått brist på genuint åländska sånger, och deras verklista visar att de i hög grad har bidragit till att avhjälpa denna brist. Listan omfattar cirka 30 titlar, varav tolv är psalmer och övriga är visor av olika slag. 3

Knut Grüssner är musiker, pedagog och tonsättare. Han föddes i Berlin 1939 och kom under andra världskriget med sin mor och sina syskon som flykting till Åland. Hans mor hade sina rötter där, och där blev han kvar. Grüssner har under många år tjänstgjort som musiklärare vid högstadieskolan i Godby. Han är numera pensionär men fortfarande verksam som tonsättare, musiker och körledare.4

Göran Andersson är lärare, författare och ornitolog. Han är född 1948 och uppvuxen i Mellansverige. 1972 kom han till Finströms kommun på Åland och blev finländsk medborgare med åländsk hembygdsrätt. Där tjänstgjorde han som lärare vid skolan i Godby men skrev också visor och ägnade sig åt fågelskådning. Sedan 2003 bor han på Öland och arbetar som volontär vid Ottenby fågelstation. På internet kan man läsa hans fågeldagbok. 2001 fick han stipendium från Anders Frostenson-stiftelsen. 5

Andersson och Grüssner har varit lärarkolleger och bosatta i Godby som är centralort i Fin¬ströms kommun norr om Mariehamn. Bland inspirationskällorna till sitt skrivande nämner de olika miljöer i denna trakt men speciellt natur¬reservatet Prästgårdsnäset. Vattnet och stränderna är granne med ett öppet och småkuperat landskap som sedan urminnes tider är betesmark för prästgårdens djur. Här finns hassellundar, ekbackar och betade strandängar. I lundarna blommar den ovanliga, violetta majvivan och den insektsätande tätörten liksom en mängd andra blommor och örter.

Göran Andersson nämner som speciell inspiratör Valdemar Nyman (1904-1998), finländsk landsprost i Finströms kyrka 1934-1968, författare och kulturpersonlighet. Nyman skildrade Åland både i fack- och skönlitteratur och förmedlade sin kunskap om och kärlek till den åländska naturen bland annat genom att leda blomstervandringar. Ur hans verk På åländska vägar till lands och till sjöss citeras följande:
Vet man något om de fjärdar och sund som stävarna klyver och om de fjärrblånande eller närgröna land man kan urskilja är resan genom denna i världen alldeles enastående arkipelag dubbelt nöjsam. Visst finns det mer storslagna landskap – det finns skönhetssyner av mer affisch¬klatschigt mondän natur eller mer vilt ödemarksromantiska. Vad vi i detta landskap ser är den älskades anlete, intimt, med det outsägbaras charm, öppnande sig som blomman för den enkelt fattiga kärlekens allvarsljus.

Om årstidspsalmerna
Psalmerna är konkreta och detaljrika med en tydlig lokalfärg. Varje psalm är knuten till en bestämd del av Åland. Här finns det blå havet med fjärdar och vågor som slår mot strandens röda granit¬klip-por, ängar och lundar med blommor och grönska liksom ett rikt fågelliv som växlar mellan årstiderna. Landskapet speglas även i språket; fjärdar och bådor tillhör Östersjöns land¬skap. Rike-domen i beskriv¬ning¬en av fågellivet avslöjar att författaren är ornitolog, och det levande och kreativa språket har flykt – precis som fåglarna. Psalmerna visar på skapelsens storhet, dock utan att bli högtidliga eller strama, och de uttrycker stor tillit och trygg¬het. De utmynnar i tacksägelse till Gud, den närvarande skaparen i den fortgående skapelsen. Texterna är ursprungligen skrivna för ungdomar, och enkel¬heten tillsammans med det rika bildspråket gör dem tillgängliga för alla åldrar.

Trots den lokala förankringen och detaljrikedomen känns texterna allmängiltiga, och de sprids allt-mer även utanför Åland. De har karaktär av skapelsepsalmer, där Gud beskrivs som Skaparen, när-varande i sin skapelse. I denna gudsbild kan man uppleva ett släktskap bland annat med de psalmer som på senare år hämtats från den keltiska traditionen och Iona Community i Skottland och som tolkats till svenska.

Texternas rim, meter och betoningsmönster fungerar genomgående smidigt, sam¬tidigt som melodier och text oftast är kongeniala. Sångbarheten är god tack vare bekvämt tonomfång och enkla intervall. Grüssner säger själv att ”alla mina visor/sånger är rätt små och enkla, men de är lätta att sjunga”.

Vårpsalm från Åland
Vårpsalmen är tillägnad Finströms kyrka och dess omgivningar i hjärtat av Åland, den trakt där Valdemar Nyman var verksam. Författaren säger sig skildra skärgården ”i en slags Nymansk anda” men också med ett personligt språk. I de två första verserna beskrivs vårens ankomst som ett årligt under. Våren personifieras och vaknar ur en vinter¬dröm. Skeendet beskrivs med ord för alla sinnen, ljus och färger, dofter och fågelsång, och med stor åskådlighet som i ”cirrusmoln mot blåa skyn”. Vårens starka krafter visar sig i kust¬miljön: ”nu bryter fjärden kylans grepp i ljus och dån när isen går”. Våren speglas också i fågel¬livet. Lärkan breder ut sin vinge, och kustens fåglar, ”vipor, måsar, ejder, flyger till sin sommarö och bygger /…/ fågelbro mot öppen sjö”.

Tredje och sista versen är också berättande men har samtidigt karaktär av en tacksägelse till Gud trots att Gud inte tilltalas direkt: ”Mänskan faller ner på knä till bön som tack för vårens ljus” i kyrkan, medan ”orgeln spelar, sången brusar”. Vårens värme når ända in i själen och inspirerar till jubelsång.

Versernas långa rader och regelbundna rim skapar mjuk karaktär och passar väl till innehållet. Inled-nings¬raden innehåller allitterationer, ”varje vår/…/vaknar/…/vinterdröm”, liksom slutraden av varje vers, där ”tusen /…/toner” upprepas men texten i övrigt varieras:
lärkan ”målar tusen klockors toner”
kustfåglarna bygger ”tusen vingars toner” och
själen ”sjunger tusen psalmers toner”.
Det levande och kreativa språket är väl förankrat i naturen och miljön och känns nyskapande som psalmspråk. Rytmen är stigande, rimmen enstaviga och versen parrimmad, en versform som är smidig och naturlig till textens innehåll och stil.

Melodin smälter väl samman med den livfullt berättande texten genom alla sina åttondelsrörelser, stegvis och i treklanger som ger luft och rörelse: man kan se solen glittra, höra vattnet droppa och känna livet vakna. Genom växlingen mellan fyr- och femtakt får varje fras ett förlängt slut som ger vila i sången. Melodin är enkel att uppfatta och sångbar med sitt bekväma tonomfång.

Sommarpsalm från Åland
När svenska skolbarn sjunger ”Idas sommarvisa” sjunger åländska barn ”Sommarpsalm från Åland”, en nutida psalm som signalerar skolavslutning och sommarlov och som så gott som alla skolbarn kan utantill. Psalmen är tillägnad Valdemar Nyman och för¬fattaren berättar: ”För min inre syn såg jag då hur han åter stod nere på Prästgårdsnäset denna vackra dag i maj, hur han slog ut med handen för att visa oss allt det vackra”.
Första versen lyfter fram sommarens och landskapets färgrikedom, ”glädjens färger”, och talar till synsinnet. Backarna lyser av den gula vivan och på ängarna blommar örter ”tusenfalt”. Blå vågor slår mot strandens röda granit och bland alla klara färger lyser den vita kyrkan mitt i byn.

Andra versen skildrar ett ljudlandskap, ”glädjens röster”, och talar till hörseln. Människans klara och rena sång får svar från naturen, från fjärdar, berg och skogar. Fåglarna bidrar till sången: ejdern ropar från ”bådans häll” och näktergalen sjunger i sommarkvällen.

I tredje versen beskrivs sommarens ljus, dess värme och vindar, ”glädjens vindar”. Solen värmer den lövade ängen, och det livgivande regnet är ljumt. Svalan flyger i sunnanvinden och grönskan lyser i lövträden.

De tre första verserna är huvudsakligen berättande men innehåller också imperativer: ”Hör ejderns rop…” och ”Se svalans flykt…”. Texten är skriven i jag- och vi-form och inkluderar alla som sjunger. Den fjärde och sista versen riktas till Gud, skaparen, i stor tillit: ”jag vill så gärna vandra din stig längs livets strand”. Fortsätt¬ningen, ”Du räknar alla sandkorn där”, tycks anspela på avsnittet om Guds om¬sorg i bergspredikan, och detta är ”glädjens budskap”.

I femte och sista raden i varje vers lyfts versens tema fram. Här finns ordet glädjens två gånger i olika konstellationer, en upprepning som understryker och förstärker innehållet samtidigt som den ger raden karaktär av omkväde: ”här är nu glädjens färger, här är nu glädjens färg”. Versen har stigande rytm och enstaviga parrim i de fyra första raderna medan den femte raden har annan form. Första, andra och femte raderna har samma längd, medan tredje och fjärde raderna är kortare och har samma längd.

Melodin är mycket följsam mot texten och harmoniken är rik. Åttondelarna ger en känsla av liv och aktivitet. Stegvisa rörelser uppåt växlar med fallande terser. Det finns många durtreklanger, och melodin i tredje och fjärde raden består av sekvenser. Den femte raden börjar som den andra och faller tillbaka till tonikan i avslutningen.

Sommarpsalmen kommer att ingå i det finlandssvenska psalmboks¬tillägg som nu är under utgiv-ning. Psalmen finns också översatt till finska och ingår i det finska förslaget till psalmbokstillägg som kom¬mer att behandlas under hösten 2015. Texten har också lockat en dansk psalmskapare och över¬sättare, Benedikte Brisson, att göra en tolkning till danska. Titeln blev ”Odsherred-salme – efter ’Sommarpsalm från Åland’”. Halvön Odsherred på nordvästra Själland har ett landskap och en miljö som skiljer sig från Ålands, och i tolkningen har därför en lokal anpassning gjorts. Den gula vivan har ersatts med raps, och kyrkans mur är röd, inte vit. Ejdrar och bådor finns inte i denna trakt, så ”ejderns rop från bådans häll” har därför ersatts med det mer allmänna ”fugleskrig fra strandens krat”. ”Lövad äng” har blivit ”klint och vilde hegn”. Denna tolkning är ett fint exempel på hur originalets stämning och helhet ändå förmedlas väl, trots att tolkningen inte följer originalet ord för ord.

Höstpsalm från Åland
Denna psalm är ursprungligen skriven till en samling för eleverna vid Gudby skola i Saltviks kyrka på norra Åland vid läsårets början. Texten knyter an till trakten kring kyrkan, gammal kulturbygd med bördig jordbruksmark. Här finns den stora Haga¬slätten som är den största öppna ytan på Åland. Om¬rådet är välkänt för författaren från många års fågelexkursioner.

Först skildras övergången från sommar till höst med bilder av kvardröjande solvärme och skörd. Så följer två verser med bilder från hav och segling, men här fyller kustmiljön främst funktion som bilder för livet, och lokalfärgen är inte lika framträdande här som i de övriga årstids¬psalm¬er¬na – här finns inte heller några fåglar. Här beskrivs tryggheten inför framtiden och tilliten till Gud, och års-tider¬na kan även uppfattas som livets skiften. Skaparen både styr och visar väg samti¬digt som han stillar oron. Texten är skriven i jag-form, och perspektivet känns mer personligt än i de övriga tre psalm¬erna.

Bildspråket är alltså hämtat både från segling och vandring, med roder och vandrares stav. Led-stjärna kan ses som en förebild för handlande. Fyr har näraliggande innebörd, och de två orden förstärker varand¬ra.

Texten har enstaviga korsrim och fallande rytm, där versen smälter väl samman med fjärdedelar¬na i melodins mjuka 3/4-takt. Text och melodi tillsammans skapar en känsla av lugn och trygg¬het. Melo-din har viskaraktär med ackordbyte i varje takt, och harmoniken varieras genom parallell¬ackord. Den rör sig i små steg inom ett begränsat och bekvämt omfång och får en ljus avslutning med en lång ton på tersen.

Vinterpsalm från Åland
Författaren berättar: ”Denna psalm för oss till ett vintrigt Kökar. Den börjar med en vy från efter-middagsfärjan på väg hem efter en isande kall vinterdag bland fåglarna därute i den sydostligaste skärgården. På Hamnö, på väg till stallet och kyrkan, finns ett andrum uppe på berget, där själva utsikten blir en insikt”.

Bildspråket är målande och suggestivt, inspirerat av havsmiljön vintertid. I första versen ”stryker isen sin blånande spegel ut över fjärdarnas vatten”. ”Himlen tar ner sina frostiga segel” och ”dagsljuset jagas av natten” ger uttryck för mörker och för att dagarna blir kortare. Så formuleras en bön om att snön ska ge frid och vila åt naturen på ”sommarens ö” och om att isen ska bli en bro över fjärdarna.

I andra versen beskrivs utsikten mot horisonten med skeppens lanternor som lyser, medan stjärnor¬na gnistrar på vinterhimlen. En stjärna lyser särskilt starkt och visar väg genom ”världarnas vimmel”. Här förs julens under in i texten med en bön om att stjärnan ska lysa frid över barnet i stallet och ”ge juletid åt jorden så kall”, en kyla som kanske inte bara beror på vintern. Här placeras alltså julberät¬tel¬sen in i den kalla nordiska vinternatten: Jesusbarnet är fött, och de tre vise männen följer ”profet¬er¬nas stjärna” över fjärdarnas is. Bibelan¬spelningarna är tydliga, samtidigt som vi befinner oss i Norden. Här finns många slag av ljus: hela stjärnhimlen men också Betlehems stjärna, lanternor och blinkande fyrar som lyser oss genom den ”otrygga världen”.

Varje vers slutar med en bön: ”Låt snön lysa frid över sovande frö …”, ”Låt den [=stjärnan] lysa frid över barnet i stall …” och ”Låt Gud lysa frid över kyrkan på ön …”.

Texten har fallande rytm och sju rader. De fyra första raderna är berättande medan de tre sista har formen av en upp¬maning, en bön. Rimflätningen är avancerad: första och tredje raderna rimmar med tvåstaviga rim liksom andra, fjärde och sjunde raderna. Femte och sjätte raderna rimmar med ensta¬viga rim. Texten är skriven i vi-form.

Även här innehåller melodin många åttondelar, men tempot är lugnare än i vår- och sommarpsalm-er¬na och följer det stillsamma berättandet. Melodin förflyttas huvudsakligen stegvis och i treklanger.

Psalmen ingår i det svenska psalmbokstillägget Psalmer i 2000-talet som Ps 862 och texten i Psalm-erna slår ut under valven i klasar. Den kommer också att ingå i det finlandssvenska psalmboks-tillägg som nu är under utgivning. Texten har över¬satts till finska och ingår i det förslag till psalm-boks¬¬tillägg som kom¬mer att behandlas under hösten 2015. Psalmen finns också inspelad på skiva med kören Aurora från Åbo.
Trettondagsvandring
Författaren berättar att texten är en fortsättning på ”Vinterpsalm från Åland”, tillkommen några år senare, och att den inspirera¬des av en betrak¬telse över texten för Trettonde¬dag jul som handlar om de tre vise männen. Betraktelsen hölls i Saltviks kyrka på norra Åland, vid en andakt som inledde skolans vårtermin.

De två psalmerna knyts samman genom orden ”Ljus som vi följer så gärna”, och första versen kan ses som en variation på vinterpsalmens tredje vers. Även här är de vise männen på väg över fjärdens is i skenet av Betlehems stjärna, och vid ”stallet med män¬niskans frälsning” håller Orion vakt, en stjärn¬bild som ofta förknippas med de tre vise männen och som syns tydligast vid jultid.

I den tredje versen tas de vise männen in i gudstjänstgemenskapen, när de stiger in i vår kyrka för att be och sjunga med i den brusande sång¬en. Psalmen avslutas med en anspelning på psalmen ”Stilla natt” men i nordisk vinterskrud, ”Heliga natt över snöklädda ön,/se Kristus till jorden är kommen”.

Versen är fyrradig och korsrimmad med omväxlande en- och tvåstaviga rim, och rytmen är fallande. Melodins karaktär är stillsam, en mjuk visa i tretakt med många fjärdedelar. Texten ingår i Psalmerna slår ut under valven i klasar.

Fortsatt samarbete
Radarparet Andersson-Grüssner fortsätter sitt samarbete, och bland de nyare titlarna på verklistan finns Luciasång från Åland, skriven 2010, beställd av den musikaliske ledaren för luciafirandet i Mariehamn. Knut Grüssner berättar att texten skrevs på en dag, och dagen därpå var tonsättningen klar. Texten har tydligt nordisk prägel, och här finns ingen sydeuropeisk helgongestalt. Vinternatten är mörk och kall men lyses upp av stjärnor, och värmen finns i gemenskapen mellan människor. Texten är skriven i vi-form. Melodin är en enkel visa med bekvämt tonomfång.

Sången sjöngs vid krönings¬högtiden med upphovsmännen på plats i publiken, och så hade Åland fått sin egen luciasång, ännu ett värdefullt bidrag till en genuint åländsk sångskatt.

Comments are closed here.