I början av år 2008 tillsatte Kyrkostyrelsen i Finland en psalmarbetsgrupp vars uppgift var att “ur ett brett perspektiv studera psalmer och psalmrelaterade frågor och på ett konkret sätt stärka psalmens ställning”. Gruppen, som samlades under Kaarlo Kallialas ledning, kunde ganska snart märka att det fanns förhållande-vis lite forskningsmaterial att tillgå. Man konstaterade att särskilt sådan forskning som inte utgick från teologiskt eller musikaliskt perspektiv förekom endast i ringa mängd. Gruppen beslöt att bjuda in 20 personer, främst representanter från olika utbildningsanstalter, till rådplägning. Resultatet av mötet, som hölls den 8.9.2008, blev att Kyrkostyrelsen (dåvarande Enheten för Gudstjänstliv och Musik) i samråd med Kyrkans forskningscentral började förbereda ett forskningsprojekt kring ämnet psalmer. En arbetsgrupp tillsattes bestående av tre personer: MM Ulla Tuovinen (Kyrkostyrelsen), TD Hanna Salomäki (Kyrkans forskningscentral) och docent Tapani Innanen (Helsingfors Universitet, teologiska fakulteten, avdelningen för praktisk teologi). Gruppen skissade upp en modell för det tilltänkta projektet, baserad på två tidigare utförda projekt rörande unga vuxnas religiösa liv och konfirmandundervisning (Innanen&Salminen: Virsi ja laulu Suomessa 2014, 7-9). Projektet fick sin finansiering genom kyrkans centralfond, och kom att lyda under kyrkans forskningscentral. De beviljade medlen var 40.000 euro per år från år 2010.
Ramarna för det nya projektet blev således: “att med akademiska metoder ur tvärvetenskapligt perspektiv granska psalmer och andliga sånger samt deras ställning och betydelse i den finländska kulturen och det religiösa livet under början av 2000-talet”, och man önskade gå in för forskning som skulle röra aktuella ämnen. Helst skulle det vara frågeställning rörande 1986-års psalmbok eller senare. Man beslöt även gå in för den breda psalmdefinition som givits i NordHymns rapport Dejlig er Jorden (Hansson&Bohlin &Straarup 2001).
Till projektets styrgrupp inbjöds följande personer: Tapani Innanen (ordförande), professor Eila Helander som från år 2012 ersattes av sin efterträdare Jyrki Knuutila från Helsingfors Universitet, Paavo Kettunen och Ismo Pellikka från Östra Finlands Universitet, FD, lektor Jorma Hannikainen från Konstuniversitetet Sibelius-Akademin, TD Minna Valtonen från Diakonihögskolan och därtill FD Anna Maria Böckerman. Under de kommande åren kom även kyrkostyrelsens representaner Ulla Tuovinen och Kaisa-Leena Harjunmaa-Hannikainen att i perioder ingå i styrgruppen samt de sekreterare som styrgruppen kallade, Jenni-Kristiina Liiri, Teija Pitkänen och Tiina Ikonen.
Projektets ledning skissade upp huvudlinjer för det kommande arbetet; Man ville finna fler dicipliner inom vilka man kunde studera hymnologiskt relaterade ämnen och stöda studier som med vetenskapliga metoder granskar psalmer och skapa nätverk. Därtill var det viktigt att kartlägga det arbete som redan gjorts inom hymnologin i Finland.
Inom projektet kom man att avlöna två personer för att utföra varsin kartläggning. Jenni-Kristiina Liiri utarbetade år 2010 en bibliografi innehållande 1503 titlar på hymnologiska arbeten i Finland. Den är inte heltäckande, eftersom man satte ramar för vad som skulle ingå. Bibliografin är dock mycket användbar och man kan finna den på följande adress: http://sakasti.evl.fi/sakasti.nsf/0/75A7B9B4C5D6CF06C2257837001F4344/$FILE/VIRSITUTKIMUSTA.pdf Den andra kartläggningen utfördes av Teija Pitkänen år 2011 och bestod av att se vilka psalmer som använts av 105 finska (finskspråkiga) församlingar under kyrkoåret 2009-2010.
Projektet skulle öka intresset för hymnologiska studier och stöda det intresse man lyckades väcka. Styrgruppens medlemmar kom att föreläsa i olika universitet och högskolor och helt enkelt berätta om vad hymnologi är och hur man kan studera hymnologiskt relaterade ämnen samt ge exempel på metodik. Seminarier och högre seminarier hölls i olika universitet. Man samordnade också seminarier universiteten emellan.
Intresse väcktes och stöd för slutarbeten och forskarstudier gavs även med sk. minisymposier. Nedan en tabell på antal personer som deltog i dessa (Innanen&Salminen 2014, 18. Tabellen är mer utförlig i boken):
| Symposium | 2010 | 2011 | 2012 | 2013 |
|
5 | 4 | 3 | 8 |
|
2 | 3 | 3 |
|
3 | 1 | 4 | 1 |
|
1 | 1 | 1 |
|
4 | 1 | 4 | 2 |
|
2 |
|
1 | 2 | 4 |
|
1 | 6 | 2 | 4 |
Sammanlaggt 55 personer
Minisymposierna torde ha varit en av de mest resultatgivande verksamhetsformerna som projektet hade. Dessa dygnslånga sammankomster initierades av Tapani Innanen och hölls oftast på någon läger- eller stiftsgård. Alla studeranden som kommit i kontakt med projektet inbjöds att delta. (Oftast betalades deras kostnader av den egna läroinrättningen. Dessa kostnader var ytterst små.) Alla som ville hade möjlighet att göra en presentation av sitt arbete, oavsett nivå eller hur långt man kommit i sitt studium. Alla projektets styrgruppsmedlemmar som hade möjlighet att delta fanns med och gav feedback.
Man kan tycka att forskarstuderande har kommit så mycket längre än de som skriver en magistersuppsats, för att inte tala om Post Doc-forskare, att det är tidsspillan att blanda olika nivåer på detta vis. Men just blandningen av intresseområden, metodik och nivåer bar frukt. Också den stora mängden lärare och vana forskare som kunde stöda dem som inte ännu var så långt hunna gav mervärde åt sammankomsterna. Då man på ett kreativt och uppbyggande sätt i tillräckligt tidigt stadium får goda råd t.ex. i metodfrågor av personer som har en lite annan vetenskaplig infallsvinkel eller erfarenhet än den egna handledaren (och kanske i förhållande till sin egen ännu inte helt utvecklade metodiska grund), kan hjälpen framåt bli verkligt stor. Även handledarna och de mer vana forskarna på plats som gav feedback upplevde arbetssättet gott. Minisymposierna gjorde också att man som forskare kom att lära känna varandra samt studerandena och deras arbeten, vilket med tanke på framtiden är mycket bra. Minisymposierna handlade alltså i högsta grad även om nätverkande.
I en värld av sparkrav vid universiteten – jag utgår från att detta är ett faktum även i andra nordiska länder än Finland – är det allt viktigare att åstadkomma samarbete universiteten och eventuella andra läroinrättningar emellan. Samarbete blir sällan gott då man tvingas till det av yttre skäl. Om lärarkåren i olika universitet hittar varandra och utvecklar ett tillitsfullt samarbete genom projekt av detta slag, genom att jobba ihop vid seminarier och symposier, kommer samarbetet att växa fram inifrån. Tillit tar tid att utveckla och kan inte beordras. Skillnaden mellan graden av tillit i början av psalmforskningsprojektet och i dess slutskede var märkbar. Graden av villighet till samarbete lika så. Revirtänkandet mellan personer som representerar olika universitet som undervisar i samma ämnen var mindre. Detta ger automatiskt en bättre stämning och större kreativitet, vilket i sin tur ger grogrund för en undervisning som lockar allt fler studeranden.
Inom ramarna för projektet kunde sex forskare (doktorander) stödas ekonomiskt för heltidsstudier för minst 6 månader (i Finland finns inte samma system med forskartjänster som i flera andra nordiska länder). Endel av dessa upp till 1,5 år. Vidare kunde projektet delta i konferensen Psalm-Sång-Samhälle på Hanaholmens kulturcentrum. Projektet har även utgivit en artikelsamling: Virsi ja laulu Suomessa red. Tapani Innanen och Veli-Matti Salminen.
Resultaten som psalmforskningsprojektet givit är bland andra följande: Projektet har utvecklat samarbetet läroinrättningar emellan, både universiteten emellan och arbetet högskolor och universitet emellan. Det har även utvecklat samarbetet mellan det vetenskapliga arbetet som utförs av kyrkan (kyrkans forskningscentral) och läroinrättningarna. Projektet har samlat det hymnologiska kunnandet i Finland och lyft intresset för och kunskapen om ämnet. Forskningsaktiviteten har ökat. Man har försökt att allt mer arbeta interdiciplinärt och att skapa kontakter både ämnesområden emellan och studienivåer emellan. I början riktade sig projektet in på information till studeranden på magistersnivå, vilket gav resultat i både fler magistersuppsatser och i nya forskarstuderanden. Projektet har befrämjat internationella kontakter genom information, artiklar och deltagandet i konferensen Psalm-Sång-Samhälle. Till detta kommer att projektet utvecklat en välfungerande arbetsmodell som kunde tillämpas även på andra motsvarande projekt med andra studieobjekt i fokus.
Psalmforskningsprojektet avslutades i november 2014. Vad som nu kommer att hända för att upprätthålla de goda resultaten är oklart. Projektet är däremot inte bortglömt. På NordHymns hemsidor kommer ni att finna en länk till projektets nya engelskspråkiga hemsidor. Via detta forum kan man både delta i och följa med fortsättningen. Sidorna är öppna för intresserade oavsett nationalitet. En träff med projektets forskarstuderanden har redan hållits i slutet av vårterminen 2015, och en annan är under planering till hösten 2015.
